När du får hem ett nytt marsvin och ska låta det bekanta sig med det/de andra, så är det viktigaste att de träffas på så "neutral" mark som möjligt. Dvs, sätt inte ner det nya marsvinet i det gamlas bur! Släpp dem lösa i ett rum eller en hage som är säkert (se säkerhet nedan). På så sätt möts de på mer lika villkor och kan göra upp om innebördes rang. Det kan se ut att gå vilt till, men rangordningen måste etableras innan marsvinen kan fungera ihop. Så länge de inte skadar varandra är det som regel ingen fara, det gäller att ha tålamod. Det mer dominanta marsvinet kommer troligen springa efter det underlägsna, och under höga ljud bekantar de sig. Den dominanta brukar ofta försöka puffa upp det andra djurets bakdel, ett tecken på dominans. När de lugnat sig och det är dags för båda att bo tillsammans i en bur, bör man tömma buren och rengöra den noggrant, för att avlägsna det gamla marsvinets revirdoft. Sätt sedan ner det nya marsvinet FÖRST, och låt det bekanta sig med buren en stund innan det gamla släpps ner. Ett litet tips är att ge dem lite mat, marsvin har en förmåga att sluta fred väldigt fort över en gemensam middagsskål!

 

Jamie hälsar på nyfödda Maya.

Så till det viktigaste avsnittet, fodret! Ett marsvin är från naturen gräsätare, och detta måste man ha i åtanke i all skötsel av våra tama marsvin! Gräsätare behöver ständig tillgång till grovfoder, i vårt fall med tama marsvin är det hö istället för gräs. Hö måste finnas tillgängligt 24 timmar om dygnet, det får aldrig vara slut! Ett marsvin som inte har tillgång till hö, kan inom loppet av bara några timmar drabbas av att mag/tarmrörelser avstannar och dö!

Höet ska vara av god kvalitet, lukta gott och vara grönt. Det ska inte lukta surt eller jäst, och givetvis inte vara mögligt. Gammalt hö blir gult och sprött, det innehåller inte mycket näring. Allra helst ska höstråna vara tunna och mjuka, inte hårda och grova. Det är många marsvin som inte äter det alltför grova höet, utan bara drar ut det i buren, vilket blir både ohygieniskt och oekonomiskt. Dessutom har många marsvin förlorat ett öga pga ett vasst, hårt höstrå som stuckit ut... Förvara ditt hö på ett torrt, mörkt ställe, där det inte är fuktigt och rått. Höet ska helst ges i höhäck på UTSIDAN av buren. Gallerhäckar på insidan medför ofta benbrott då marsvinet hoppar in i häcken eller fastnar med en tass. Annars kan höet ges löst på burgolvet, nackdelen är att det fort blir smutsigt och nedkissat, fördelen att marsvin tycker om att mysa i höet. Allt gammalt hö som ligger på burgolvet ska rensas bort dagligen.

 

Sotis i hö.

Som kraftfoder ska man endast ge sitt marsvin pellets. Ofta behöver ett tamt marsvin inget kraftfoder alls, då de inte behöver den energi som ett vilt marsvin behöver som får spendera hela dagarna med att springa och leta mat. Det viktigaste att tänka på med kraftfoder är att inte ge så kallade gnagarblandningar som säljs i zooaffärer! Det är alldeles för fett, med mycket feta frön, nötter och spannmål. Det leder alltför ofta till fetma kring viktiga organ på marsvin, vilket i sin tur förkortar ditt marsvins liv väsentligt! Ett bra kraftfoder är pellets för marsvin (inte för kanin!), och det räcker gott och väl med så lite som en halv matsked per marsvin och djur. Bästa märket heter Oxbow, säljs och rekommenderas av veterinärkliniker!

Det skall dock tilläggas att kraftfodret jag pratat om nu gäller ett marsvin som är vuxet och inte används för avel. Växande ungar behöver fri tillgång till pellets, och dräktiga samt digivande honor behöver extra stort näringsintag för att inte tappa hull, dessa är ofta klokt att ge tillskott i form av energirikare pellets (Oxbow har ett speciellt framställt sådant, just för avelshonor) och lite spannmål som t.ex. havre.  

 

Gnagarblandning

 

Pellets

Förutom hö är c-vitamin det viktigaste i marsvinets kost! Ett marsvin kan av naturen, precis som vi människor, inte framställa c-vitamin själv, utan behöver få i sig detta genom födan. Ett marsvin som inte får tillräckligt med c-vitamin drabbas av s.k. marsvinsförlamning, och dör. Det bästa sättet att tillgodose ditt marsvins behov av vitaminen är att ge det som tillskott på maten och som c-vitaminrika grönsaker. Det är dock för osäkert att endast ge grönsaker och frukt, ett tillskott är att rekommendera! Bästa sorten är i pulverform som strös direkt på grönsakerna. Då är du säker att ditt marsvin får i sig tillräckligt. Man ska inte ge c-vitamin i vattenflaskan, efter bara någon timme har vitaminens verkan förstörts av vattnet! Dessutom är det alltför osäker metod att kontrollera att ditt marsvin fått i sig tillräckligt. Inte heller ska man förlita sig på c-vitamin berikat foder, t.ex pellets, då c-vitamin är en färskvara och påsen du köpt kan vara flera månader gammal sen tillverkningen.

Marsvin behöver inte ha tillgång till kalksten i buren. De får alltför lätt njursten av kalk, därför ska man vara försiktig med att ge kalciumrika grönsaker och pellets. Däremot kan det vara bra att ge dräktiga honor, som behöver extra kalk. Saltsten tvistas det också om, då även dessa kan ge problem vid för ihärdigt slickande på stenen. Jag rekommenderar dock saltsten ändå, med övervakning, dvs låt ditt marsvin ha tillgång till stenen om den inte förbrukas för fort, då kan det vara klokt endast låta marsvinet ha den i buren kortare stunder.

Marsvinets hem

Motion

Det viktigaste förutom kosten är givetvis motionen! Ha alltid i åtanke att ditt marsvin är skapt för att spendera hela dagarna med att springa och söka föda, du förstår då själv hur illa det är att ha den i en bur... Låt därför ditt marsvin vara ute ur buren och få springa fritt varje dag så mycket som möjligt. Allra helst ska det kunna gå in och ut ur buren som det vill, dygnet runt. Du kan bygga en hage om du inte vill låta ditt marsvin gå lös i ett helt rum, som staket kan du använda brädor eller gallerstaket. (Se Tips och idéer längre ner.) Tänk på att marsvinet alltid ska ha tillgång till hö och vatten, särskilt om det får vara ute en timme eller flera timmar ur buren!

 

I buren ska det finnas hus som marsvinen kan dra sig tillbaka i. Dessa påminner om de små grottor marsvin lever i som vilda. Det är en myt att marsvin blir tamare om de inte har hus, ditt marsvin kommer då känna sig väldigt stressat när det inte finns nånstans att ta vägen och få vila!! Även i hagen ska det finnas tillgång till gömställen. Du kan lätt bygga egna hus, tänk på att de ska vara stora nog att rymma de marsvin som bor i buren, och att marsvin gärna sitter på taket på husen och håller utkik, så gör alltid taken platta.

Jag försäkrar alltid mina marsvin när de blivit vuxna. Agria har en mycket bra försäkring för smådjur, för liten peng. Det är för ditt djurs skull som du ser till hålla det försäkrat, så om den dag inträffar då marsvinet brutit ett ben, fått cancer, tandfel eller måste opereras av annan anledning, så blir det inte en ekonomisk fråga att låta det få sin behandling!

Mysrullar och tunnlar är mycket populära hos marsvin! De påminner om de gångar vilda marsvin formar i det höga gräset. Mysrullar tillverkas i Vetbed och säljes genom www.marsvinshjalpen.se. Tunnlar kan utgöras av papprör eller vanliga plaströr som används till VVS. OBS! Tunneln måste vara ordentligt tilltagen i diameter, så inget marsvin råkar fastna!

Gina myser i mysrullen.

Ramp.Om du vill att dina marsvin ska få gå ut och in i sin bur som de vill, är det en smart lösning att tillverka en liten ramp med gångjärn, som underlättar för marsvinet att gå ut/in.

Staket. När du bygger hagar för dina marsvin inomhus, eller vill se till att de inte kommer åt t.ex. dator med sladdar, finns det små staket att köpa i djuraffärer! Dessa är enkla att montera upp och viks sen lätt ihop. Säljes bl.a. på www.brommazoomarknad.se.

Filtar. Du kan lägga ut en filt, eller klippa sönder en filt i flera bitar, och lägga i en liten hög på golvet till dina marsvin. De älskar att krypa in i filten och ligga och sova i värmen där! Se till att filten är gjord av fleece, så det inte är någon fara för långa trådar om marsvinet gnager på den.

Rasthage med vetbeds, filt, mysrulle etc.

 

Lägg den lilla trasan i handfatet, så marsvinet har något att stå på, den kommer annars bara halka omkring i handfatet. Se till att vattnet är lagom varmt (lite varmare än ljummet, då marsvin har högre kroppstemp än människor), håll ett stadig tag under marsvinets framdel och blöt försiktigt pälsen. Blöt inte huvudet och var mycket noggrann med att marsvinet inte får vatten i öron/nos, som då kan orsaka öroninflammation/lunginflammation. Schamponera sedan ditt marsvin, extra noga över bakdelen och mage, där ohyra sätter sig som mest. Skölj försiktigt. Ta tag under marsvinets mage, strax bakom frambenen, och lyft upp framdelen så du kommer åt att schamponera/skölja magen ordentligt. Därefter kramar du försiktigt ur pälsen litegrann innan du lyfter upp marsvinet på den torra handduken, och frotterar det. Sätt dig därefter på en stol med marsvinet på handduken i knäet, och torka med hårtorken. Se till att det inte blir för varmt. Ett tips är att låta marsvinet ha huvudet "inne" i handduken, då sitter det stilla lättare. När marsvinet är helt torrt (kontrollera mage och mellan benen noga) så släpp det i sin bur/hage, gärna med en varmvattenflaska i en handduk.

Om du inte har tillgång till hårtork kan du frottera marsvinet torrt med en handduk. Var extra noga att se till att pälsen blir ordentligt torr!

 Gullegrisen i handfatet, schamponerad.

 Insvept i handduk.

 Frottera pälsen fluffig.

 Torka magen noga.

 

 Färdig!

 

Avel

Honan

Ett marsvin går dräktig i ca 63-72 dagar, i genomsnitt 65 dagar. Det är viktigt att honan du ska avla med är frisk och har rätt ålder. Hon bör vara åtminstone fyra månader gammal när hon sätts med hane, jag rekommenderar fem, för att klara sin första dräktighet, och absolut inte äldre än tio månader vid första kullen. Hennes bäcken är mjukt och formbart fram till dess hon fyller ett år, efter det stelnar bäckenet och en första kull vid det laget får väldigt svårt att födas fram, med stor risk för honans liv och svåra smärtor.

Hon bör heller inte användas i avel efter att ha fyllt 3-4 år.

Tiden mellan dräktigheterna är mycket viktig för att hennes kropp ska återhämta sig. Att vara dräktig och ge di tär mycket på hennes egna resurser och för tätt mellan kullarna kommer göra henne sjuk. Det bör därför gå åtminstone fyra månader mellan kullarna. Hon ska inte få fler än tre kullar per år max!

Hanen

Hanar är redo för parning så fort de blivit könsmogna, vilket sker vid fyra veckors ålder, men klokast är att vänta tills han är ca fyra månader. Han kan användas i avel hela livet, förutsatt att han är frisk och orkar.

Valet av hane är detsamma som vid honan, att han ska vara frisk och sund. Det kan också vara klokt att ta med i beräkningen hans storlek, om man har en mycket liten hona är det bättre välja bort en alltför stor hane, för att underlätta hennes förlossning.

Ihopsättning och brunst

Det brukar sällan vara problem att sätta ihop en hane och hona. Honan kan dock bli lite för ivrigt uppvaktad av sin kavaljer, och bli stressad av hans jagande runt i buren. Det brukar dock lugna sig tämligen snart när hans glädje över partnern landat lite.

Han uppvaktar henne genom att vagga tungt med bakbenen samtidigt som han kuttrar dovt, slicka henne på öron och bak, ge henne de godaste matbitarna och spänna upp sina muskler.

Jamie uppvaktar Naomi.

Honan brunstar ungefär var 14:e dag i ca 8-15 timmar. Man brukar därför låta hanen bo med honan i fem veckor, för att på så sätt veta att han fått två brunsttillfällen. Under den här tiden är många hanar så upptagna med att uppvakta sin hona att de glömmer bort att äta ordentligt, varpå många går ner i vikt. Håll lite extra koll på hanen så han inte magrar för mycket!

Dräktigheten

Honan kräver mycket extra vård under sin dräktighet. Det är mycket viktigt att hon får extra c-vitamin under den här tiden, då fostren tar från hennes egna resurser. Hon behöver tre gånger så mycket c-vitamin som i vanliga fall. Det är även bra att under den här tiden ge henne kalciumrika grönsaker, som tex persilja, och kanske även ha en kalksten.

Hon är också extra känslig mot stress och man bör undvika stökiga miljöer för henne, och inga plötsliga foderbyten.

Mot slutet av dräktigheten är det också viktigt att undvika att lyfta henne. Ungarna kan ta skada i magen.

Födsel och ungar

Marsvin har som regel lätta födslar, förutsatt att inget går snett. De kan t.o.m. sitta och äta samtidigt som ungarna föds! Honan tar själv hand om att bita av navelsträngar, slicka ungen torr, städa och det blir väldigt lite spår av födseln kvar.

Kullen består av 1-4 ungar oftast, men kan även vara upp till 8. Ungarna väger mellan 50-100g, ibland mer, med genomsnitt på 85g.

De diar 3-5 veckor.

 

Gina diar lilla Chanel.

När ungarna fötts och mamman fått återhämta sig lite är det klokt att väga de små. Det bästa är sen att fortsätta väga dem varje dag så du håller koll på viktuppgången och snabbt kan vidta åtgärder om någon unge inte ökar i vikt som de andra.

Du kan även kolla könen, en hanes kön ser ut som ett streck med en prick över, medan en honas ser ut som ett y. I början kan det vara svårt att se.

Honans och ungarnas foder

Ungarna diar i 3-5 veckor, men är snabbt redo att komplettera med lite fast föda (hö, pellets, grönsaker), så om du serverar honan hö i häck är det bra att även ge lite hö på burbotten så de små kommer åt.

Honan är nu beroende av energirik mat, och direkt efter födseln kan du börja ge henne lite kraftigare foder än tidigare. Håll noga koll på hennes vikt, många honor rasar i vikt av att ge di, särskilt om kullen är stor, och behöver tillskott av t.ex havre och annat spannmål som innehåller mer energi och fett än pellets. Hon behöver fortfarande tre gånger så mycket c-vitamin, och forsatt kalciumrik mat.

Ungar som växer behöver också mycket näring, deras c-vitaminbehov är också stort. Glöm inte att öka den och grönsaksgivan så fort de börjar äta av mammans ranson. Både mamma och ungar kan då få fri tillgång till pellets och eventuell spannmål.

Bästa platsen redan från början!

Avvänjning och flytta hemifrån

När ungarna är fyra veckor är det dags separera hanarna från systrar och mamma. Hanarna är då könsmogna. Honorna kan vara kvar hos mamman om man vill, eller avvänjas de med. Har man fått ungar av båda kön kan det vara snällt låta honorna vara kvar en vecka till hos mamman så hennes mjölkproduktion får avta lite mer successivt, för att undvika att hon får mjölkstockning.

De avvanda ungarna kan nu helt klara sig på hö, grönsaker och kraftfoder. De kan få fri tillgång så länge de växer och inte ökar för mycket i vikt och blir feta (i så fall får man ransonera kraftfodret, inte hö och grönsaker). 

När de är 5-6v är de redo flytta hemifrån till sina nya hem!

Komplikationer

Tyvärr kan det uppstå en rad olika problem vid avel. Här tas några upp. Tillkalla alltid veterinär om ditt marsvin mår dåligt!

Kalkförlamning

Honan kan drabbas av kalkförlamning, oftast strax efter ungarna fötts. Hon är apatisk, matvägrar, visar inte större intresse för ungarna och får tillslut kramper och visar ögonvitorna. I ett tidigt stadium kan hon räddas, har kramperna börjat är det oftast försent. Vanlig mjölk kan hjälpa om den ges i tid.

Toxicos

Den vanligaste och mest fruktade sjukdomen i avel. Toxicos, eller havandeskapsförgiftning, kan inträffa när som helst under dräktigheten och även strax efter födseln. Honan blir apatisk, kan matvägra, får feber och andedräkten luktar aceton. Det är sällsynt att kunna rädda honan, när symptomen väl dykt upp har det oftast gått för långt.

Dödfödda ungar

Det är inte ovanligt att en eller fler av ungarna i kullen föds döda, så det är något man får ta i beräkning. Om många ungar dött under dräktigheten och honan inte kastar hela kullen kan det orsaka toxicos hos honan.

Svaga ungar

Det är också vanligt, i synnerhet om kullen är stor, att det finns risk att inte alla ungar klarar sig. De starkaste överlever. En unge kan givetvis också födas med men och därför inte leva särskilt länge. Det är en av anledningarna till att många djur får flera ungar, för att säkra artens fortplantning. Om kullen är stor är det inte heller säkert att mammans mjölk och ork räcker till för alla ungar. Om man har flera marsvin är det därför klokt att låta flera honor bli dräktiga samtidigt, och bo tillsammans med sina kullar. I det vilda hjälps marsvinshonor åt med varandras ungar, turas om att ge di och att tvätta dem, och så funkar även tama marsvin. På så sätt kan en hona som fått en stor kull få hjälp av en hona som fått en liten kull, oh därmed öka chanserna att alla ungar får tillräckligt med di.

Stödmatning

Ibland kan en unge ha svårt öka i vikt som den ska, om de är svag eller har många syskon. Då kan man behöva stödmata den. Det gäller även om man skulle förlora mamman, och inte ha tillgång till en fostermamma. Se alltid till att ha Babysemp för spädbarn hemma om du tänker para din hona, det finns i livsmedelsaffär. Det bästa är att ge marsvinsungen vällingen från en liten sked, den kommer snart lära sig att sörpla från skeden. Det är då mindre risk att den får välling i fel strupe än om du använder pipett. Den största risken med stödmatningen är alltså att vällingen kommer in i luftvägarna, vilket på nolltid orsakar lunginflammation hos ungen. Lyssna till andningen! Om du hör ett klickande ljud har ungen vätska i lungorna och behöver komma till veterinär.